Därför att det är viktigt och därför att jag har möjlighet. Nu i slutet på januari har vi varit där elva gånger, stått med banderoller och delat ut flygblad.
Krig och flyktingar som ingenstans har att ta vägen. Stormakter som hotar och slåss om resurser och land. Enorma rikedomar samlade hos några få som styr ekonomin och världen. Och för oss andra, hot mot demokratin, inflation, lågkonjunktur, höga boendekostnader, minskade reallöner, arbetslöshet, trångboddhet och segregation. Inga lösningar i sikte, ökat missnöje som eldar på populismen. Klimatmålen som blir allt svårare att nå.
Vad gör man i sådana tider?
Ett svar är att glida med strömmen, hoppas att den egna familjen klarar sig och att några starka män löser problemen. Satsa på dig själv och hoppas att du blir rik nog att flyta ovanpå.
Du kan också som Kristofer Ahlström föreslår i DN 24 januari hitta din egen frihet i litteraturen och omfamna eskapismen. Läsa berättelser om gott och ont, hopp och förtvivlan, i fantasy eller i andra galaxer eller ägna dig åt något varmt och välkomnande som stickning. Enligt honom behöver verkligheten med dess fasor drömmare som kan uppfinna något bättre.
Drömmar är en sak, men för att förändra verkligheten krävs kunskap och motstånd. Du kan bestämma dig för att göra något på riktigt om än i det lilla och även om det känns tröstlöst. Bestäm vad som är viktigt och var du kan göra nytta där du står.
Själv är jag övertygad om att rätten till en bostad måste lyftas fram som en grundbult för samhället och demokratin. Ett välfärdssamhälle måste ta ansvar för bostadspolitiken, lika mycket som för skola, vård, omsorg och nationell säkerhet. Utan goda bostäder till rimliga kostnader inget fungerande samhälle och det kan vi se i dag.
Istället för fantasy (som jag också gillar) har jag försökt förstå hur vi hamnat där vi är och hur verkligheten ser ut. Jag har följt diskussioner i media, läst rapporter, utredningar och böcker. Nu senast av Andreas Cervenka och Elinor Odeberg, som beskriver hur politikens frisläppande av det vinstmaximerande fastighetskapitalet har drivit fram en bostadskris över hela världen med inflation och ojämlikhet som följd.
I Hyresgästföreningen lär vi oss. Det vi lär oss försöker vi sprida genom tidningen Hyrespressen. Men också genom det bostadspolitiska programmet för Stockholms stad 2023, som nu har fått en bilaga med uppdatering för 2024. Vi hoppas att bilagan ska vara publicerad på regionens hemsida tillsammans med programmet när detta nummer av Hyrespressen kommer ut. Men det skrivna ordet räcker inte.
Genom att stå på Mynttorget varje tisdag gör vi oss synliga både för politiker och allmänhet. Vi står i kyla och regn och visar att vi är levande människor, villiga att offra tid och kraft på att argumentera för det vi tror på.
Jag hoppas vi får sällskap av fler daglediga på Mynttorget men jag är också övertygad om att det kommer att bli en mängd andra manifestationer och aktiveter fram till valet 2026 på tider som ger alla möjlighet att delta. Vi kommer att lyckas bäst när idéerna väcks underifrån av enskilda medlemmar, i lokala hyresgästföreningar och i föreningarna. Vi har medlemmar i föreningen Brännkyrka/Hägersten att tacka för initiativet till manifestationen vid Mynttorget.
Jag hoppas också att den digitala Hyrespressen ska bli en bra hjälp för att sprida idéer och erfarenhet. Rapportera gärna till redaktionen om olika bostadspolitiska aktiviteter i regionen. Bostadspolitiken är inte förbehållen innerstadsföreningarna.
Som pensionär kan jag delta i aktiviteter på dagtid.
